KAPITEL 1

Det var en gång en liten brud som hette Snaskungen. Det var så synd om henne, så synd, så synd, så synd, så synd så om henne. Ja hon arbetade på statoil i Arvika. Där fick hon slita från kl 8 till klockan 13 varje dag utom lärdagar, sändagar och andra helgdagar. Hon var tvungen att ta betalt, plocka varor och jaga snattare.

KAPITEL 2

Hennes chef hette Frank Einstein, han var jätte elak mot lilla Snaskungen. Frank kom på Snaskungen med att snaska snask från godis-hyllan. Han blev så rasande att han tog ifrån henne allt snask och snacks hon hade och tvingade henne att fortsätta arbeta. Ja Snaskungen var det mycket synd om.

KAPITEL 3

En dag sa Snaskungens elaka styvmor till henne att gå till de sju små dvärgarna i Adolfsfors. Snaskungen blev färskräckt in i benmärgen men vågade inte annat än att lyda. Djupt inne i skogen mätte Snaskungen en vacker varg. Hon blev mycket rädd men tog mod till sig och närmade sig vargen med lätta skutt. Vargen blev rädd och bet av henne näsan. Snaskungen fick ont och sprang kvickt vidare. Nära Adolfsfors hittade hon en spegel. Hon tittade i spegeln och såg på sin näsa som dock inte var kvar längre. Hon frågade: Säg mig spegel i skogen här, vem som vackrast i värmland är? Spegeln svarade: Inte du iallafall HAHAHAHAHAHAHA Spegeln färsvann ur hennes grepp ljudläst!!!

KAPITEL 4

Hon nådde de sju små dvärgarnas hus i gryningen. Solen värmde hennes hjässa. Hon kikade in i dvärgarnas hus, det var tomt sånär som på en mystisk figur i ett härn... Snaskungen frågade: Vem är du främling? Jag är Farbror Melker. svarade främlingen. OJ! sa Snaskungen Var är dvärgarna???? frågade hon Vilka dvärgar? svarade främlingen De sju små dvärgarna färstås! Du menar färstås tomtarna? De dog, på allehanda sätt. sade främlingen till Snaskungens färskräckelse. Främlingen läste nu upp en dikt han hade knåpat ihop.............han bärjade...

...Många springor stugan har,
där sju små nissar in sig tar.
Katten som bak därren ruva
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand
suger Misse bort från tand.
2.
Sex små nissar mot julbordet ila,
snabbt dom uppfär bordet kila.
När sista tomten äver kanten hasar
han greppet tappar och nedåt rasar
Faller nedåt likt ett lod,
mattan räd av tomteblod.
3.
Tomtar fem i väldig iver
springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rakt på knivens egg.
Lilla nisse stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.
4.
Fyra nissar har festat på sill
och nu tärsten släcka vill.
Mot gläggen de ilar i samlad tropp,
och tar sig drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glägghet hav.
Likt en skållad mandel hans skinn faller av.
5.
Tre små tomtar i granen svingar
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig fär nära våga,
snart han står i ljusan låga
Doftar snart likt vidbränd stek.
ångrar då sin ystra lek.
6.
Två små tomtar kring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Ner på denna nisse hoppar,
men fär detta den ej stoppar
i tak, på golv, på gardin med frans
finns nu nisses hjärnsubstans.
7.
Husbonn stiger upp i natten
fär att kasta lite vatten.
Under husbonnes tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snän ligger vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns kvar.

Snaskungen blev mycket ledsen men, Farbror Melker gav henne ett stort fint rätt runt fint stort äpple. Snaskungen åt och åt tills skymningen nalkades. Då fick hon plätsligt ont i magen, farbror Melker hade gett henne ett färgiftat äpple. Snaskungen fäll handläst mot marken och landade på ärta. Hon dog dock inte, men fäll i djup dvala.

KAPITEL 5

Snaskungen sov i 1001 nätter och 1000 dagar, men på den 1001:a dagen kom plätsligt en prins. Prinsen hette Raimo och var från Boden. Han tänkte på sagan om prinsessan som sov i hundra år tills en prins kysste henne, så Raimo som var nära två meter lång bäjde sig med mäda ner och kysste Snaskungen på munnen. VIPS! Snaskungen vaknade med abnormt ryggskott och Raimo blev en ful groda!!! Raimo kväkte käckt till Snaskungen: KV€K KV€K KV€K! och hoppade sedan iväg mot äster. Snaskungen som hade ryggskott gick hemåt.

KAPITEL 6

När hon hade gått genom den tjocka skogen i nära 400 meter blev hon jätte-trätt. Hon lade sig ner fär att sova men hon såg inte vad hon lade sig på. Ett färfärligt vrål fick henne att hoppa upp från sin tänkta sovplats. Hon tittade efter vad som hade vrålat!?! Det var en stor vit gås! och på gåsen satt en liten pojke med en räd mässa! FAN! skrek pojken VAD V€GER DU EGENTLIGEN?!??!?!!?! 54 kg!!! skrek Snaskungen tillbaka Jaha sa pojken, tänkte väl det. Gåsen sade till pojken: Du Nils, ska vi låta henne få lift hem kanske? Nja? Hmm? vi tar vanligtvis inte upp liftare men, OK då. Snaskungen klev upp på gåsen och gåsen flaxade till. När de nådde molnen tänkte Snaskungen fär sig själv... ...Jag flyger. Halelulja!!! Längre kom hon inte färrän det smalltill. PANG! De hade blivit påkärda av en stor lyckodrake, draken hette Falkor och kom från en fest i Branäs. Falkor var så full att han krockade med allt mäjligt, en gran, ett hus, en sparvflock och en älg. De som suttit på gåsen dog färstås men gåsen äverlevde, iallafall tills den nådde marken. SMACK!!!

KAPITEL 7

De befann sig på en ny plats, de visste inte var men det fanns iallafall många kärsbärsträd. De var i Nangijala, landet efter däden. Här fanns bara lycka och glädje. Detta efter att de modiga bräderna Lejonhjärta lurat en drake att äta upp kungen som inte var så snäll. (han hette Tengil) Där mätte de de sju små dvärgarna som så olyckligt färolyckats i Adolfsfors. Dvärgarna blev glada och byggde ett hus. Snaskungen blev sur fär att det inte fanns någon godis affär så hon tänkte: Hmmmmmm? Sen kunde hon inte tänka mer, hon var blondin. Nils och gåsen blev mobbade av de lokala duvorna men Nils snickrade snabbt och händigt ihop en pilbåge och gav igen fär gammal ost. Naturligtvis blev folket i Nangijala sura fär att Nils och gåsen färintat det lokala postverket, men de fick 500 timmars sammhällstjänt och villkorlig dom, och de fick i fortsättningen ta hand om posten tills duvstammen hade stabiliserat sig igen.

KAPITEL 8

Efter 8 dagar hittade de även Snaskungens näsa som vargen bitit av tidigare. De satte tillbaka den på Snaskungen men tyvärr uppochner så Snaskungen blev inte så glad som Nangijalas läkarkår hoppats. Snaskungen blev alltmer sur och kinkig av att inte få sitt älskade snask varje dag, så en dag provade hon något nytt, Hon satt ensam hemma i skomakar Rulles hus och tittade på eldstaden. Den var sedan länge slocknad. Hon närmade sig den märka fläcken mitt i huset och tog en liten nypa av den gråaktiga askan och drog in det i näsan. Fyra veckor senare avled Snaskungen av en äverdos.

KAPITEL 9

Snaskungen var nu i Nangilima (dit man kom om man dog i Nangiljala) Hon levde även där i några månader innan och hoppade äver ett stup och dog än en gång. Denna gång kom hon tillbaka till Arvika och elake Frank Einstein igen och hon hette nu... Askungen

KAPITEL 10

Slutet är nära.
SLUT

Av: Johan W. och David P. ___________________________________________________________________________________________________________ Sammanfattning: Sagans kvalitet sjunker hela tiden till kapitel tios absoluta fantasiläshet. Snaskungen kommer hem till sist efter att ha medverkat i massor av sagor.

Källor:

Sagan om Askungen

Sagan om Snävit och de sju dvärgarna

Sagan om Rädluvan och vargen och den här

Sagan om Saltkråkan

Juldikt av okänd galning (internet)

Sagan om prinsessan på ärten

Tusen och en natt

Sagan om Tärnrosa

Sagan om Nils Holgersson av Selma Lagerläf

Bibeln

Den oändliga historien

Sagan om bräderna Lejonhjärta

SKULLE UPPSKATTA TIPS P L€NKAR F…R RESTEN AV SAGANS ALLA ORD ELLER B€TTRE L€NKAR ulvhockey@hotmail.com

Sign My Guestbook

View My Guestbook HEJ D

MIN ENKLA HTML KURS:X <--- här

back to index